Ibland undrar jag

Vad är det egentligen som provocerar Jan Björklund så? Tror han på allvar på det han säger? Två konstiga uttalanden i veckan gör att jag nästan hoppas att han blivit felciterad.

Om eleverna har en läsplatta, eller dator för den delen och arbetar med att skriva sig till läsning innebär det att även elever med bristande motorik kan lära sig skriva tidigt. Handstilen kan då tränas separat. Det gäller att veta vad man tränar när och vad syftet med en uppgift är. Om syftet är att eleverna ska lära sig att skriva ord för att sedan lära sig läsa är det väl alldeles utmärkt att detta sker på t.ex. en läsplatta.

När det sedan gäller behovet av att läsa längre texter så kanske någon ska påtala för skolministern att det finns något som heter e-böcker.

Böckerna har en självklar plats i skolan och nationella prov skrivs för hand. Jag förutsätter att de inte helt fullföljer det de säger, då är det Skolinspektionen som får ingripa.

Ja, självklart ska ungarna läsa böcker i skolan. Det går att göra på dator eller läsplatta och andra fördrar att lyssna till böcker. Gällande de nationella prov och att de ska skrivas för hand undrar jag vad syftet är. Att testa elevernas handstil eller deras kunskaper?

Var sak på sin plats brukar man säga, men i skolans värld är det kanske viktigast att rätt kunskap testas vid rätt tillfälle. Jag tänker också på mina elever som är relativt nya i Sverige och hur stort ordförråd de behöver för att kunna räkna matte.

Jag läser om Sollentunas skola på deras hemsida och förstår inte det provokativa i att ha som mål att alla elever ska nå alla mål. Jag förstår inte heller varför det skulle vara hemskt att så tidigt få läsplattor istället för böcker. Ingenstans hittar jag heller någon information om att papper, penna eller böcker skulle var förbjudna. Men  skulle det vara så att eleverna inte alls skriver bokstäver kan även jag bli lite orolig. Att lära sig bokstäver utan penna och papper är dock en helt annan sak. Att läsa e-böcker eller låna ”riktiga” böcker på biblioteket torde också fungera utmärkt.

Och så uttalande två där Jan Björklund menar att lärare inte är  bra förebilder för lärarstudenter och att studenternas vfu därför ska ske på övningsskolor där studenterna kan få kvalificerad handledning. Det skulle kunna vara grymt om de handlade om olika sorters skolor i olika miljöer, men förkastligt om det bara handlar om mönsterskolor med välanpassade elever i fina områden. Viktigt också att lärarstudenterna får möta olika sorters verklighet under sin utbildning. Där var den största bristen med utbildningen då jag gick och då hade jag ändå fyra olika praktikskolor med väldigt olika förutsättningar. Redan nu är det illa då studenterna ofta gör alla sina vfu-perioder på en och samma skola.

Flumpebloggen har skrivit om det här och jag håller med om att informationen är för kortfattad, men ändock med tråkiga vibbar.

Apropå Finland, som tydligen har ett system med övningsskolor, så verkar ju vår skolminister imponeras mycket av deras skola. Konstigt då att han inte är för mer undervisning i estetiska ämnen, då de utgör en viktig del av den finska skolan.