Jag läser om Zlatan. Om hans utanförskap. Hur han lever i Sverige men ändå inte. Om hur han inte vet vem Ravelli är, men älskar Brasilien. Om att han är det svarta fåret som de svenska papporna vill ha bort från Malmö FF. Om hur mycket ilska som byggs upp inom honom.
Jag läser också om skolan. Om hur han har svårt att sitta stilla. Om hur han pluggar, men inte orkar skriva uträkningar i matte och anklagas för att fuska. Om hur han får en extralärare trots att betygen är hyfsade. En som han säger, hänger honom i hasorna och som får en innebandyboll i huvudet.
Jag funderar över hur vi i skolan bidrar till känslan av utanförskap? Hur gör jag det?
