Studentexamen kommer tillbaka lovar vår skolminister. I en modern form sägs det, men hur den ska se ut vet ingen. Nyckelordet blir kommer tillbaka. Som så ofta söks gamla lösningar till problem som kanske också är gamla, men som jag tror bör lösas på andra sätt. Anna Kaya skriver på Skollyftet att det är som att ge någon Alvedon, utan att ta reda på var personen har ont, eller ens vad det är för fel. Något är fel i skolan idag, det kan vi vara överens om. Vad som är fel kan vi kanske enas kring, men lösningarna skiljer sig rejält åt.

Skriftliga prov ska det vara, då muntliga enligt Björklund inte skulle bli likvärdiga nog. Det är likvärdigheten man vill åt. Likvärdighet är bra om man med det menar att en viss kvalitet på undervisningen ska säkerställas och att alla elever ska ha rätt till en god undervisning. Likvärdighet är dock inte lika bra om det innebär att alla elever ska visa sin kunskap på samma sätt, samtidigt. Skriftliga prov passar inte alla och är därför möjligen en likvärdig, men, knappast en rättvis bedömning.

Nationella Prov ska hjälpa likvärdigheten och ligga till grund för betygssättningen. Proven ska dock inte bestämma hela betyget. Tidiga prov i år 3 och 5 fyller en viktig funktion om resultaten leder till adekvat undervisning och stöttning för varje elev. Om de istället medför en likriktning och en undervisning som bara strävar efter att eleverna ska klara de nationella proven och senare kanske också en studentexamen är jag inte lika imponerad.

Vi har just fått en ny läroplan både i grundskolan och gymnasiet. En läroplan som handlar om att formativ bedömning ska gälla, snarare än en summativ. Att processen är viktig, hur eleverna lär sig och hur de tänker kring det de lär sig.  Det handlar om att bedömningen ska bli så transparent och tydlig att eleverna själva ska kunna ”bedöma sina studieresultat och utvecklingsbehov i förhållande till kraven för utbildningen”. Det handlar om att lärandet ska vara en ständig pågående process och att en dialog mellan läraren och eleven ska leva hela tiden.

Det handlar om att skolan ska vara demokratisk och att eleverna ska få vara med och påverka sin undervisning. Det handlar om att lärare ska samarbeta kring eleverna och att ämnesövergripande arbete inte är en möjlighet, utan ett krav.

Det handlar också om att kravet på en likvärdig och korrekt bedömning måste skärpas. För mig ska det ske genom utbildning av lärare, tid till sambedömning, tid till kunskapsdiskussioner och kanske ett och annat nationellt prov, som i första hand ska vara till för att kontrollera att eleven får den undervisning den behöver.

För mig krockar kunskapssynen i den läroplan som regeringen just sjösatt med kraven på en studentexamen. Förklara gärna hur den ska se ut för att verkligen testa det som läroplanen säger, för jag förstå faktiskt inte.

 

Kategorier: Bedömning

1 kommentar

Anna Kaya · december 19, 2011 kl. 9:52 e m

Jag förstår inte riktigt heller. Jag har ofta tyckt att styrdokumenten drar åt ett håll och politikerna åt ett annat. Jag får inte ihop det.

Kommentarer är stängda.