Vi har en forskare från Pedagogen som undersöker vårt program och ett antal andra IM-program i främst västra Sverige. Igår hade vi studiedag och hon berättade lite kort vad hon och hennes kollega kommit fram till hittills.
Från och med nu i höst är det som förr hette IV uppdelat i flera Introduktionsprogram. Det är egentligen inget nytt för oss, då vi redan tidigare erbjudit flera olika spår inom IV, men resultatet av omorganisationen har varit att elevernas vardag blir mer splittrad.
Behörighetsreglerna ändrades som ni vet inför detta läsår. För att bli behörig krävs nu 8 eller 12 betyg, beroende på vad du tänker söka. Bedöms du kunna nå behörighet på ett år är det en preparandutbildning du ska gå.
Viktigt för våra elever är en stabil miljö, få lärare, en trygg grupp och tydliga rutiner. Något som också bekräftades av ”vår” forskare. Det som hon kallar ”im-pedagogik” handlar mycket om att möta eleven, hinna med dem och ge dem full fokus. Att veta mycket om dem, men att under lektioner försöka få dem att fokusera på studier så långt det går.
Jag känner igen den splittrade bild av en grundskollärare som står i kontrast till den bild av en im-lärare som presenterades. I ett klassrum i grundskolan är det svårt att koncentrera sig på en elev. Samtalet blir som när ett gäng föräldrar ska fika tillsammans med sina relativt små barn. Inga meningar blir färdiga och samtalet många gånger totalt obegripligt. En förklaring av en skoluppgift som hela tiden avbryts av att läraren ryter till för att någon ska vara tyst, eller ta av sig kepsen, eller sluta väga på stolen osv, är troligen ingen bra förklaring.
Ja, vi har förre elever, men också en annan syn på dem. Kanske är det för att de är äldre som de lärt sig att bättre hantera sin skolsituation, men det kan också ha att göra med att vi arbetar mycket med att våra elever ska hitta ett sätt att koncentrera sig som funkar för dem. Vissa behöver musik, andra röra sig ibland, någon kanske verkligen inte klarar sig utan en paus på facebook ibland och de allra flesta arbetar utmärkt även med keps och jacka på.
Jag har elever som kräver omedelbar respons då de behöver hjälp. Ibland kan de får det, men långt ifrån alltid. Om jag hjälper någon annan vill jag hinna göra det ordentligt. När du får hjälp ska du få det till 100% och som lärare vill jag då inte lämna eleven förrän denna kommit vidare. Det funkar inte om resten av grupper svingar sig i lamporna, men det händer ytterst sällan. De vet att de får ordentligt av min tid när jag sätter mig bredvid dem.
Vikten av rutiner och tydliga regler kan inte nog betonas för vår elevkategori. Få överraskningar ger trygghet. Varje morgon går jag igenom dagens lektioner på tavlan. Vi läser mellan 9 och 9.20. Kommer du försent får du vänta utanför tills läsningen är över. Nu har vi tittat på julkalendern istället, men en lugn start blir det oavsett.
Lektionerna börjar och slutar samtidigt varje dag, förutom på måndagar då starten är lite senarelagd. Veckan startar alltid med att vi har mentorstid och går igenom vad som kommer att hända i veckan. Dessa saker står alltid på tavlan under dagen.
De två första lektionerna på dagen är det totalt svenskfokus som gäller, någon matte och engelskalektion slinker också ner. Då försöker vi inte att prata så mycket om andra saker som eleverna behöver hjälp med eller har problem med. Efter lunch då de väljer individuella kurser har vi mer tid. Några går då och studerar t.ex. historia, bild, idrott och biologi, andra är i köket och lagar mat, några jobbar i klassrummet.
Då finns tid att prata mer med de elever som har mycket att oroa sig för. Det handlar om sjuka syskon, oro för framtiden eller egentligen vad som helst. Jag vet massor om mina elever och det är okej. Viktigt är att jag tar dem på allvar och inte slutar ställa krav på dem för att de mår dåligt.
Nu ska jag snart släppa in eleverna för en ny dag. På dagens program står inspelning av tal och förberedelse inför kvällens klassträff där nya och gamla elever ska träffas med oss lärare och fika lite. Föräldrar och syskon brukar komma med också och denna gång även några barn till nuvarande och gamla elever. En trevlig tradition som är viktig för gemenskapen.
