Kunskapskraven i Lgr-11 är många och visst är det lätt att stressas av det. Jag är rädd att lärare får tunnelseende och värnar ännu mer om sin lektionstid för att ”hinna med allt” istället för att lyfta blicken, läsa andra ämnens kursplaner och försöka leta efter den helhet som finns. Nu om inte förr måste vi alla inse att läraryrket inte är ett ensamarbete. Det borde inte ha varit det på väldigt många år, men är det fortfarande alldeles för ofta.
Samarbete och ämnesövergripande arbete ses ofta som något extra som kräver en massa jobb, men som inte ger så mycket. Så blir det å andra sidan om ämnesvalet i sig är lösryckt och kunskapskraven inte tydliggjorts tillräckligt.
Göran Svanelid, lärarutbildare sedan 1987 har identifierat fem förmågor som återkommer i nästan alla kunskapskraven. Det är alltså förmågor som eleverna behöver träna i alla ämnen varje dag.
- Analysförmåga
- Kommunikativ förmåga
- Metakognitiv förmåga
- Förmåga att hantera information
- Begreppslig förmåga
Dessa förmågor behöver konkretiseras och bli så tydliga att både elever och föräldrar förstår vad som verkligen krävs för att nå de åtta eller tolv betyg som eleven behöver för att nå behörighet till gymnasiet.
Lokala Pedagogiska Planeringar är inte enkla att göra. Speciellt inte om de ska passa för mina elever som har en ganska ytlig svenska. Det behöver bli konkret och enkelt, men inte så urvattnat att vi lurar dem. Det är inte enkelt att nå ett E i betyg, men jag måste säga att jag gillar den nya läroplanen så mycket mer än den gamla och då gillade jag ändå LPO-94 mycket.
Kunskapssynen är bra. Om eleverna lär sig det som krävs har de goda förutsättningar att klara sig bra i livet. Jag kommer att tjata mycket om Johan Kant, då hans bok
Yrke: Lärare är så himla bra, men en av grundtankarna han för fram är att ett arbete som går ut på att eleverna hittar färdiga svar i boken, utan att förstå vad de gör är helt meningslöst. Sedan behöver uppgiften att svara på instuderingsfrågor i sig inte vara meningslös om elevernas förståelse sätts i centrum.