Det ska böjas i tid

Någon kan säkert bli irriterad på att Isobel Hadley-Kamptz kallar förskola för dagis, men se förbi det snälla och fokusera på innehållet i denna mycket tänkvärda krönika. Hon skriver om hur vår allmänna förskola spelar en viktig demokratisk roll och dessutom minskar klyftorna mellan de olika samhällsgrupperna.

Barn från sämre förhållanden som har gått på dagis har markant högre poäng på kunskapstester och klarar sig bättre i skolan. Goda och allmänt tillgängliga förskolor tycks alltså vara ett av de allra bästa sättet att ge alla rimliga livschanser.

Det verkar vara så att de som gått på förskola från 1 års ålder har fått med sig mycket mer kunskaper än de som inte gör det. Det handlar om att de t.ex. får ett bättre och mer varierat språk.

Jag skulle också vilja lägga till den sociala träningen. Att leka i grupp, träffa olika barn, stimuleras av andra, anpassa sig till andra, lära sig att lyssna och att tala inför en grupp. Det är riktigt, riktigt viktigt.

Hittills har vi kanske mest pratat om hur frigörande det är för kvinnor, som genom dagis fått möjlighet att tjäna sina egna pengar, att kombinera föräldraskap och yrkesliv. Men om Esping-Andersen har rätt är det minst lika viktigt för barnen, och i förlängningen för hela samhället.

Kanske borde KD och Göran Hägglund fundera på detta nästa gång de debatterar vårdnadsbidrag, som bevisligen inte bara är en kvinnofälla, utan också en barnfälla. Nu vet jag inte hur många låginkomsttagarare som har råd att vara hemma med bara vårdnadsbidrag, men ändå.

Förskollärare har en gedigen högskoleutbildning och förskola handlar inte bara om att lek och än mindre om en förvaring. Att satsa på förskola och skola torde vara det smartaste man kan göra.