Kanske kostar kultur. I en krympande budget kanske det som kostar inte får plats. I en skola som fokuserar på mätbar kunskap och resultat får den definitivt inte plats. I alla fall inte på gymnasiet där estetisk verksamhet tas bort som gymnasiegemensamt ämne. Alla elever kommer alltså inte att få en kulturell kompetens, utan endast de som redan funnit och lärt sig älska kulturen i flera eller i alla fall någon form.

Idag stod kulturen i fokus på vår gymnasieskola. Vi fick uppleva musik från tre kontrabasister från Göteborgs symfoniker, poesi i ett rasande tempo från Oskar Hanska, Olivia Bergdahl och Matiss Silins och dans av regionteater västs kommande föreställningen Move 3. Så himla kul.

Tänk att få bjuda våra elever på kultur som de sällan möter. Själv är jag väldigt ovan vid just dans och jag hade glömt hur mycket jag faktiskt älskar klassisk musik live. Jag hade också nästan glömt hur coolt det är med poesi när den är som bäst. Hur inlevelsefullt och drabbande.

Det är ganska lätt att tänka att våra elever på språkintroduktion inte får så mycket ut av kulturella händelser då de inte behärskar språket. Jag tänker att det är tvärtom. Vi har lyssnat på Oskar Hanska tidigare, varit på Backateatern och självklart har vi sett film, varit på museer och försökt bjuda på upplevelser.

Nu skulle jag vilja testa spoken word med dem. Det behöver inte nödvändigtvis ske på svenska tänker jag. Det spelar kanske inte så stor roll om inte just jag förstår. Viktigast är att eleverna vågar släppa loss och förmedla en känsla. Det är så lätt att glömma att de faktiskt behärskar ett, två, tre eller till och med fler språk förutom svenskan. Vad häftigt det hade varit att använda dem mer. Bra hade det då varit att jag skulle slippa hoppa och vifta som vanligt, utan att någon annan faktiskt gör det. Jag tror att de kan gilla Matiss Silins. Han verkade lagom snäll. Oskar Hanska är grym, men kan skrämma vem som helst. På ett bra sätt. Jag vet dock inte om mina elever är redo för det. Eller jag för den delen.

Hur arbetar ni med kultur i skolan? Har du arbetat med spoken word?

Och det viktigaste av allt, varför har det inte protesterats mer då de flesta eleverna på våra gymnasieskolor riskerar att blir kulturella analfabeter? Hur ska man kunna uppnå den kreativitet som läroplanen talar om utan kultur?

 


2 Comments

Morrica · augusti 20, 2011 at 12:54 e m

Jag undervisar i engelska, och har ingen som helst koll på svenska poeter. Men jag arbetar en del med spoken word, den kanadensiska spoken word-scenen är t ex en guldgruva, där finns något för alla nivåer i engelskaundervisning och mängder av det finns lätt tillgängligt på Youtube.

Men jag grubblar över hur man bär sig åt för att undervisa i ämnen som religion, historia, samhällskunskap, språk eller naturkunskap UTAN att blanda in kulturen? Den är en sån viktig del av hur samhällen utvecklas, en sån viktig del av den umgänesetikett och världsbildsuppfattning som gör samhällen till det de är, en sån viktig del av språket och hur och när och var man säger vad. Blir det inte väldigt naket om man rensar bort den viktiga kulturaspekten? Blir det inte stora hål av obegriplighet i kunskaperna?

Jag tänker t ex på en sån sak som hälsande. Hur man hälsar på varandra skiljer från kulturgrupp till kulturgrupp, somliga hälsar genom att buga sig, andra genom att nicka, somliga genom en vedertagen fras eller formulering, andra genom en kram eller en puss eller två eller tre, enligt ett vedertaget mönster. Om man bara säger ‘japaner hälsar genom att buga för varandra’, blir det inte bara en faktasmula som seglar vilset omkring om man inte pratar om varför de bugar istället för att t ex kyssa varandra på kinden på franskt manér?

Eller har jag helt missförstått ditt inlägg?

Linda O · augusti 21, 2011 at 2:03 e m

Jag tänker mer på kultur i bemärkelsen musik, konst, teater där den obligatoriska kursen i estetisk verksamhet tidigare gett alla smakprov på detta. Jag tänker också på att elever på vissa program säkert får mer kulturgrammatik till livs än andra. Jag tänker att studier i samhällskunskap, historia och religion för vissa elever handlar mest om fakta och lätt mätbar kunskap. Jag tänker att den som redan vill lära, lär sig mer och att den som aldrig upplevt resor eller kulturupplevelser nu får mindre än någonsin.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.