Är du läraren som planerar varje lektion in i minsta detalj, den som försöker planera men aldrig lyckas följa det som är tänkt eller kanske den som aldrig planerar utan bara improviserar?
Jag har aldrig varit någon detaljplanerare, men jag brukar skriva ordentliga anteckningar om vad jag ska säga på mina genomgångar. Det är väldigt bra att ha en sammanfattning att utgå ifrån. Självklart måste det finnas plats för sidospår, men om man som jag är lite snurrig måste det finnas en struktur att luta sig mot. Som ny lärare tror jag att det är väldigt viktigt att planera, men ännu viktigare att inte bli knäckt om planeringen inte håller. Och det gör den nästan aldrig vilket inte är detsamma som att lektionen, eller planeringen för den delen, är dålig. Flexibilitet är nödvändigt. Samtidigt ska flexibiliteten vara kontrollerad av läraren så att det inte handlar om att eleverna kan styra iväg lektionen hur långt som helst.
När jag läste på lärarhögskolan fick vi i uppgift att planera 60 minuters lektion. En av mina kursare, som jag ofta hamnade i diskussion med huruvida jag som var så ung verkligen skulle utbilda mig till lärare, hade gjort en helt fantastisk planering. Han var fd. officer och det kanske är förklaringen till planeringens utseende. Ungefär så här sa han:
Först ropar jag upp dem, det tar 2 minuter. Därefter delar jag ut dagens uppgift, det tar två minuter. Sedan går jag igenom uppgiften, det tar 5 minuter. Tid för frågor, 5 minuter. Och så fortsatte det tills han fyllt sin timme.
Jag kunde självklart inte låta bli att räcka upp handen och fråga vad som hände om hans planering sprack. ”Det gör den inte”, svarade han, ”jag har klockat”. Den här mannen skulle arbeta som 1-7 lärare, men han gjorde aldrig det utan blev rektor istället. Kanske lika bra det, men två av mina vänner som hade honom som chef håller nog inte med. Flexibilitet någon?
Jag är alltså mer en lärare som planerar, men sällan lyckas följa planeringen. Ibland planerar jag för lite och det fungerar ett kort tag, men inte i längden. Ibland behöver man ta till en ”tröskel-planering” men inte för ofta. Jag mår inte bra om jag inte har hyfsad kontroll.
Just det här med kontroll och kanske ännu mer struktur är någon jag ständigt brottas med. På högstadiet gav jag alltid eleverna en översikt över ämnesområdet och uppgifterna med betygskriterier och uppnåendemål och det fungerade bra. Själva lektionsplaneringen, eller snarare körschemat behöll jag för mig själv. På min nuvarande arbetsplats håller jag på att skola in eleverna i att klara lite friare uppgifter, men det är svårt.
I IVIK har vi kört veckoplanering som jag huvudsakligen gjort åt eleverna. De är inte alls vana vid att planera sitt arbete själva, men de håller på att lära sig. Under förra läsåret började det fungera ganska bra, speciellt då jag började lägga ut planeringarna i vår Facebook-grupp.
I år kommer alla gemensamma uppgifter att finnas på den nya lärportalen som jag hoppas alla elever ska komma igång med. Någon ny utmaning måste man ha varje år så att man inte stagnerar!
