Jag kommer att delta i en debatt med bl.a. Jan Björklund om datorns betydelse för inlärningen de första 3 skolåren. Det är en sak som ligger mig varmt om hjärtat och som gjort att min lärarroll blivit så mycket roligare de sista 3 år. Anledningen till att jag tillsammans med min rektor blev inbjuden till detta seminarium är jag var först i Norden med att få datorer till alla eleverna i klassen.
Jag har jobbat som lärare för elever i åk 1 -3 under 39 år. Min erfarenhet av olika klasser och elever är stor och jag känner stor glädje över att ha få följt så många elever genom de första skolåren. Jag har under mina första skolår satt betyg på elever som gått ut åk 3 och under de sista åren har jag givit skriftliga omdömen. Under mina första år så hade barnen s.k. standardprov i matematik och svenska. Under denna våren har jag för första gången varit med om de nationella proven för åk 3 också de i matematik och svenska. Back to basic kan man säga!
Sedan många år tillbaka har jag under den första läsinlärningen låtit barnen skriva mycket. Att skriva är lättare än att läsa – skrivandet innebär färre moment. Vi har skrivit gemensamma och individuella texter som barnen sedan fått läsa. Från de gemensamma texterna har vi också lärt in all den grammatik och framför allt den meningsbyggnad som man behöver för att kunna tolka texter och språk.
Den klass som nu lämnar åk 3 har haft tillgång till egna datorer från åk 1. Barnen skrev texter, bokstäver, nonsensord mm parvis enligt Arne Tragetons lära – Att skriva sig till läsning. De skrev också en hel del för hand och de lärde sig skriva bokstäverna på rätt sätt. Det var ändå svårt och mödosamt för många av eleverna. Om man nu konstaterar att det är lättare att lära sig skriva än att lära sig läsa så kan man också konstatera att det är lättare att skriva på datorn än att skriva för hand.
När barnen började i åk 1 så kunde 2 elever läsa. Ytterligare några kunde bokstäverna och hade börjat ljuda ihop ord och enkla meningar. Några elever kände bara till de bokstäver som de hade i sitt namn – en ganska normal fördelning med andra ord.
Med stöd från datorerna så gick det mycket lättare för barnen att knäcka läskoden.
En flicka hade så svårt att forma bokstäverna så hon ville inte alls lära sig läsa – hon gissade och vägrade att skriva för hand.
Eleverna var mycket positiva och tyckte att det var väldigt spännande att få en egen dator. Flickan som vägrat läsa skrev på datorn och läste sina egna texter. Allt blev väldigt roligt och de började skriva till foton som de tagit med klassens kameror. De hittade meningsfulla saker att skriva om och deras texter blev snabbt längre och mer innehållsrika.
Eftersom detta var ett projekt som Ale kommun satsade på så fick eleverna förutom datorerna också var sitt USB-minne och egna hörlurar med inbyggd mikrofon. Klassen fick också 5 st. digitalkameror. De kunde alltså spela in sig själva när de läste. Eftersom de ofta jobbade i par runt en dator så var det viktigt att de kunde spara över det de arbetat med på sin egen dator, då använde de sitt USB-minne. På minnet kunde de också spara ner saker de skrivit hemma plus att de kunde ta med sig foton som de använde i texter och i presentationer.
Arbetet med datorerna har ytterligare utvecklats under åk 2 och 3.
Nu när de gått ur3:an kan jag konstatera att jag aldrig tidigare lämnat ifrån mig en så duktig klass. De hade mycket goda resultat på de nationella proven och de är alla mycket goda läsare. De läser böcker på löpande band och en flicka hade från oktober 2010 fram till juni läst nästan 8000 sidor!
Jag kommer skriva ytterligare inlägg om min klass framöver.
