Jag är glad att jag studerat svenska som andraspråk. Faktum är att jag också är glad att jag hade arbetat några år innan jag gjorde det. Jag hade hunnit fundera en hel del över perspektiv på undervisning och jag hade en ganska klar bild av mina brister och mina kunskaper.
Den didaktik som står i centrum i de andraspråksinlärning som mina elever befinner sig mitt i är också bra för många andra. Det handlar om att vidga sitt språk och att förbättra sin läsförståelse. Att bli medveten om hur språket utvecklas och vad som behövs för att undervisningsmiljön ska bli så bra som det bara är möjligt.
På Skolverkets hemsida kan du nu beställa eller ladda ner Greppa språket som handlar om just detta. En skrift som alla lärare borde läsa. Inte bara de som undervisar i svenska som andraspråk, utan alla som har någon elev som har ett annat modersmål än svenska.
All undervisning bygger på detta skulle jag vilja påstå:
- Vem eller vilka är det som ska lära sig och vad kan de?
- Vad ska de lära sig och varför?
- Hur utmanas eleverna språkligt?
- Hur ska undervisningen läggas upp så att alla elever kan nå de fyra F:en, fakta, förståelse, färdigheter samt förtrogenhet. Då måste stoffet bearbetas och då gäller det självklart att läraren är helt säker på vad som är det viktigaste nya för eleverna.
Risken är att vi försöker förenkla så mycket att stoffet blir urvattnat och därmed ointressant och dessutom inte sällan svårt att ta sig. Jag föredrar att behålla en svårare text och ”pratläsa” den tillsammans med eleverna. Förenkla, men låta det svåra finnas kvar. I ett samtal kan mycket hända, det märkte jag i fredags då jag hjälpte några elever som skulle ha ett historieprov. Läraren hade vänt sig ut och in för att förenkla, men ändå blev det lilla pappret de skulle läsa riktigt, riktigt svårt. Sydamerika är USA:s bakgård kunde alla säga, men ingen fattade vad det betydde.
Vi samtalade kring den fakta de hade fått om koloniernas frigörelse och jag tvingade dem att svara med egna ord. För mig är det helt ointressant om de kan rabbla rader utantill, jag vill vara säker på att de förstår. Att lära sig utantill kan kanske vara bra, men det säger mer om elevernas minne än om deras historiekunskaper.
Jag kommer att återkomma till den här skriften i en serie inlägg. Nu ska jag fortsätta läsa.
3 kommentarer
Linda O · maj 21, 2011 kl. 6:54 e m
Tyvärr verkar det vara så att det språkutvecklande sättet att arbeta inte är så utbrett som jag utgick ifrån. Det märks inte minst när eleverna går från ivik till ett nationellt program
Morrica · maj 21, 2011 kl. 5:35 e m
Argh, länken!
Morrica · maj 21, 2011 kl. 5:34 e m
Alla som undervisar elever som av olika orsaker har brister i svenska språket. Det kan gälla elever med rötter i svenska samhället tillbaka till Gustav Vasa och längre ändå likaväl som invandrare eller
Kommentarer är stängda.