Himmel och helvete

Igår hade jag en helt suverän dag på jobbet. Eleverna jobbade hur bra som helst, jag hann gå runt och faktiskt prata ordentligt med alla vilket innebar en hel del intressanta språksamtal. Vi träffade de turkiska elever som besökt skolan i veckan och det var ett både roligt och intressant. Spännande dessutom hur flera av våra blyga och tysta elever levde upp totalt när de fick prata turkiska. En av de turkiska eleverna visade sig dessutom kunna ryska, så vår ryska tjej som ofta känner sig ensam blev hur glad som helst. Härligt med sådana möten.

Efter lunch bjöd esteteleverna på en föreställning av The Wall, en förkortad version, men den längre har de spelat i Dergårdsteatern under några kvällar den här veckan. Grymt imponerande show måste jag säga. Jag är definitivt inget fan av Pink Floyd, men det var ändå riktigt mäktigt.

Dagen avslutades med ännu en trevlig lektion där alla tränade svenska, några i sina böcker, andra med datorernas hjälp och ytterligare några spelade spel. Några av tjejerna satt kvar en liten stund efter lektionen och vi pratade och skrattade så mycket att jag nästan fick ont i magen. En av dem har helt galet rolig humor och det går inte att sluta skratta när hon drar igång.

Efter sådana dagar känner jag verkligen att jag har världens bästa jobb. Vilken lyx det är att få träffa ungdomar hela dagarna och dessutom ungdomar som har helt andra erfarenheter än vad jag har. Vi lär oss massor av varandra.

Och så kom fredagen. Allt var inte hemskt, absolut inte, men det har varit en riktigt jobbig och konfliktfylld dag. Det började med en gång på morgonen då många kom sent och det var svårt att komma igång med lektionen. Det blev stökigt och det är alltid irriterande när några stör resten av gruppen. Okej om man kommer sent, men då är det inte jättesmart att fortsätta snacka och störa.

Andra lektionen delade vi gruppen och jag hjälpte några elever med ett historieprov. Riktigt intressant att hinna sitta ner med dem och diskutera. Vi pratade om koloniernas frigörelse och vilka problem som följde med det i Afrika, Sydamerika och Indien. Mycket kom vi att tala om kolonisalism i allmänhet och vad det har betytt för dagens situation. Två elever kommer från östeuropa och vi kom därför in på Sovjetunionen och hur de kanske inte var en kolonialmakt, men hur både de och USA påverkat en hel del länder och varit delaktiga i många konflikter. Så mycket de kan trots sin lite knackiga svenska.

Efter lunch blev det dock tjafsigt igen. Kanske för att de senaste dagarna inte varit så fyrkantig som vissa behöver. Det är då lätt att det blir lite extra rörigt. De flesta elever tar en tillsägning, kanske behöver de påminnas en gång till, men det är sällan jag behöver höja rösten. Det ska inte heller behövas när eleverna är så gamla som mina är.

Idag behövde jag dock bli riktigt arg för första gången på flera år. Jag kan bli irriterad och jag kan låta arg, men att bli så arg att jag påverkas känslomässigt av det händer i princip aldrig. Nu sa jag till en elev vid ett flertal tillfällen då resten av klassen stördes. Ingen reaktion trots att jag upprepade det. Jag fick bara höra ett ”lägg av”. Då började jag bli lite smått förbannad. Så mycket att jag varnade eleven för att fortsätta provocera för att jag höll på att bli förbannad. Det brukar definitivt vara nog, men inte denna gång. Istället fick jag höra att jag skulle hålla käft och då jäklar var det långt ifrån okej. Jag bad eleven gå ut, ”gå ut själv” blev svaret och visst borde jag då kommit ihåg det jag läst, att ovanliga elever inte kan bemötas med vanliga tillsägelser och att bli arg i det tillfället är galet dumt. Nu blev jag det, eleven gick tillslut ut och en kollega tog över samtalet med vederbörande, medan jag fortsatte lektionen efter att ha bett klassen om ursäkt för att jag tappade humöret.

Ingen himmelsk dag alltså. Vilket inte betyder att jag har världens bästa jobb, för det hör jag. Ibland blir det bara för mycket.