När IV blir IM

Idag har alla inom vårt programlag, dvs lärare, rektor, specialpedagog, syv, coach, fritidspedagog och vår alldeles egna forskare planerat inför hösten och vår nya organisation. IV blir IM och de nya introduktionsprogrammen har tydligare syfte och mål. Vår nuvarande organisation täcker det mesta, men vi ser detta som ett bra tillfälle till nytänk. Utmaningen blir att kombinera grupp och individ, då vår erfarenhet säger att grupptillhörighet är viktig. Att hålla undervisningsgrupperna små och att varje mentor har tid och möjlighet att skapa en personlig relation med varje elev är också extremt viktigt.

Några kollegor lyssnade under förra veckan på Martin Hugo, lektor i pedagogik vid högskolan i Jönköping, som snart kommer ut med boken Från motstånd till framgång: Att motivera när ingen motivation finns och hans syn på våra elever och deras behov stämmer väl överens med den vi har. Däremot krockar det väldigt mycket med den skolpolitik som alliansen med Jan Björklund i spetsen står för.

Martin Hugo har följt elever och lärare på IV-programmet och gjort vad han kallar en etnografisk fallstudie. Syftet är att tydliggöra hur utsatta, omotiverade och skoltrötta ungdomar upplever och har upplevt skolan. Det är en stor utmaning att vända dessa elever och få dem att hitta en motivation och en drivkraft att faktiskt inse att de kan påverka sitt liv.

Viktigt är att komma ihåg att de elever, som kommer till oss på det som i höst blir introduktionsprogrammen, inte misslyckats för att de inte är intelligenta nog, inte heller för att lärarna inte har testat deras kunskaper tillräckligt. Istället handlar det om att de någonstans på vägen tappat förtroende för skolan i allmänhet och lärare i synnerhet. De har troligen inte fallit innanför de ramar som skolan står för och inte klarat av att nå de mål som de själva upplever som meningslösa eller omöjliga att nå.

Vi kan ge dem tusen nationella prov, låta dem ha för- eller kvarsittning varje dag och skriva in alla deras ogiltiga frånvarotimmar i betyget, men vad gör det för gott?

Vad behöver vi istället fokusera på? När de nya eleverna dyker upp hos oss i augusti är vår viktigaste uppgift att vända deras inställning till skolan. Inte genom att bjuda på glass varje dag och låta dem göra lite som de vill. Tvärtom ska strukturen vara supertydlig, kraven tydliga, målen tydliga. Det handlar inte om att vi ska acceptera skolk eller att eleverna ska få göra som de vill, men det krävs bra mycket mer än att skolk skrivs in i betyget. Vad Martin Hugo säger, som jag också kan skriva under på, är att eleverna inte motiveras ett skit av betyg, läxor, prov, kursplanemål eller vad det nu må vara. Om inställningen till skolan inte ändras kommer de inte att lära sig någonting. Däremot kan det gå snabbt att ta igen det som eleverna missat under sina tidigare skolår när motivationen finns.

Relationen mellan lärare och elev är viktigare än något annat. En ömsesidig respekt, fokus på det som är bra och en benhård tro på att elev kan lyckas. Vi måste tycka om dem, bry oss om dem inte hela tiden hota med straff och repressalier.

Martin Hugo följde under tre år ett IV-program där fokus låg på karaktärsämnen inom hotell och restaurang snarare än på kärnämnen. Det är intressant att vända på det så att elevernas intresse och ”det nya” står i fokus istället för att det ska bli samma gamla skola där eleverna tidigare misslyckats.

För mig blir det bara Språkintroduktion nästa år och även där kommer vi att försöka få in mer karaktärsämnen och omvärldskunskap i främst svenska som andraspråk. Jämfört med IVIK så kommer Språkintroduktion fokusera ännu mer på svenskan och vi kommer också att fortsätta arbeta med praktik som några elever haft redan i år, men även individualisera undervisningen mer så att de ord och den kunskap som behövs på praktiken och de ord och kunskaper som eleverna får under praktiken ska kopplas mer till svenskan.

Förhoppningsvis får alla elever en dator och då kommer vi att kunna fortsätta vår kamp för att ansvaret för studierna mer och mer ska lämnas över till eleverna. Tydliga individuella utvecklingsplaner och mål som lätt kan mätas som eleven själv satt upp. Fler mentorssamtal, tydligare och tätare uppföljning gör att det förhoppningsvis funkar att eleverna i en grupp arbetar med olika saker utan att det blir rörigt.

Jag ser redan fram emot nästa år och är övertygad om att vår verksamhet kommer att bli ännu bättre. Det ska bli så kul med en rejäl nystart!

Här kan du lyssna på Martin Hugo.