Johan Kant skriver bra om det svåra (och enormt roliga) uppdrag du har som lärare i de teoretiska ämnen där ett stoff ska gås igenom och göras till elevernas egna kunskaper. Landa i magen, som en kollega brukar säga. Han är själv gammal SO-lärare och jag anar att dessa ämnen står i fokus i hans inlägg.

Meningen är inte att eleverna ska trycka i sig en lärobokstext och sedan spy upp den ordagrant på ett prov. De ska istället använda lärobokstexten och en massa annan fakta och utifrån det forma sina egna tankar och åsikter. Inte åsikter tagna ur luften, utan åsikter som baseras på de kunskaper som de förvärvat.

Johan Kant skriver så här:

Om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag fantastiskt att de flesta människa inte kan sätta sig in i och förstå hur hårt jobb det är att vara lärare i teoretiskt ämne på högstadiet. Det gäller de flesta inom skolan värld, för att inte tala om gemene man. Jag pratar givetvis inte om de lärare som startar i läroboken och går helt och hållet efter lärobokens innehåll, eller de som jobbar med fylleriböcker. Nej, jag pratar om de lärare som hela tiden i utmanar elevernas tänkande, de lärare som utgår från målen i kursplanen för sin planering, lyfter fram svåra begrepp, klär dem med ord, problematiserar och i dialog med eleverna förklarar dencitet, nativitet, genetik, urbanisering och så vidare.

 

Nu arbetar jag inte längre på högstadiet. Istället har jag elever som inte klarade undervisningen på högstadiet utan istället gått vidare till individuella programmet ibland utan några betyg alls. Jag undervisar dock främst elever som är vana vid ett helt annat utbildningssystem där utantillärning är ett ideal och där egna tankar absolut inte uppmuntras. Svårast är kanske att undervisa elever som knappt gått i skolan alls.

Eller förresten, jag tar tillbaka det. Svårast är faktiskt att få dem som aldrig fått ha en åsikt att faktiskt forma en.

Det är lätt att helt luta sig mot läroboken. Bara eleverna lär sig stoffet så är det lugnt. Om de sedan fyllt i orden i en liten lucka i en färdig mening är väl inget problem? De kan i alla fall para ihop rätt ord med rätt förklaring på ett faktaprov. Eller?

Jag är inte emot fakta. Jag kan till och med tycka att det finns en viss poäng i att vissa saker lärs utantill. Jag hatar inte läroböcker. Att para ihop rätt ord med rätt förklaring kanske har en poäng också, även om jag är tveksam.

Det gäller bara att inte stanna där. Speciellt inte med de elever som inte lärt sig att forma sina åsikter och tankar hemma vid köksbordet. Eller de som för den delen gjort det, men kanske inte har så god koll på samhället ändå. Att bara låta dem trycka in en lärobokstext och stanna där är oansvarigt, men kanske främst ett underskattande av elevernas förmåga. Dessutom är det skittråkigt som lärare att aldrig få utmana eleverna eller för den delen sig själv.

Jag har en så skön elev som jag just nu är riktigt, riktigt jobbig emot. Hon var en toppstudent i sitt hemland och är helt grym på att lära sig saker utantill. Helt fantastisk. Nu går hon naturvetenskapligt program och klarar sig riktigt bra. En kurs som hon dock gav upp i år 1 var samhällskunskap A. Hon blev helt förvirrad av alla egna tankar som krävdes och hur mycket som diskuterades på lektionerna. Hennes språk fixade det inte, men inte heller var hon van vid att sätta ord på sina åsikter på sitt modersmål.

Tur då att hon har mig som är så jäkla jobbig och inte låter henne smita. Vi kör samhälle A tillsammans och faktakunskaperna har hon. Hon kan, utan att titta i ett papper, redogöra för hur kommunen styrs, hur riksdagen och regeringen är sammansatt och hur EU fungerar. Sedan kommer det svåra. Nu har hon intervjuat en kommunalpolitiker, skrivit en argumenterande uppsats kring EMU och huruvida Sverige ska gå med, skapat ett perfekt parti och fått slipa sina åsikter och argument.

Ni skulle se henne. Hon växer hela tiden och vågar låta sin röst höras. Under den tid jag känt henne har hon gått från en blyg, viskande liten flicka till en självsäker om än fortfarande blyg ung kvinna. Och nej, det är absolut inte bara min förtjänst, men jag har provocerat henne dagligen och jag tror att det gett visst resultat. Tänk om jag nöjt mig med att hon lärde sig lärobokstexten utantill. Tur att jag är en jobbig jävel.

 


8 kommentarer

Emelie · maj 9, 2011 kl. 11:15 f m

Underbart!

Linda O · maj 8, 2011 kl. 7:33 e m

Det som är lite jobbigt med att vara en jobbig jävel är att sådana ofta kräver en hel del, som typ att kriterierna ska vara uppnådda för att få ett betyg. Det kan bli jobbigt initialt, men när eleverna väl kommit igång brukar det gå desto lättare att faktiskt nå målen. Så ja Morrica, genvägar blir inte sällan senvägar.

Mia · maj 8, 2011 kl. 2:18 e m

Ja, mera jobbiga jävlar åt folket! Tänk vilken skillnad man kan göra ibland som lärare.

Morrica · maj 8, 2011 kl. 1:10 e m

Det kräver kraft och mod att förbli en jobbig jävel, i synnerhet i en värld där man uppmanas att ta den där enkla, tillrättalagda genvägen istället så man sparar tid och pengar.

Ös på, fortsätt vara jobbig. Genvägar är, i det långa loppet, senvägar, så är det bara.

Mats · maj 8, 2011 kl. 12:15 e m

Väldigt vackert skrivet – och extremt långt från Zorans tolkning av samma text:
http://lrbloggar.se/zoran/2011/05/08/det-riktiga-lararyrket/

    Linda O · maj 8, 2011 kl. 12:48 e m

    Visst är det lustigt hur vi kan tolka så olika.

    Anna · maj 10, 2011 kl. 2:09 e m

    Vadå långt ifrån? Linda tar den som utgångspunkt för att spegla sina egna lärarerfarenheter och Zoran återberättar den – för att han tycker den är intressant och viktig för de lärare som följer hans blogg. Hur kan det ens vara möjligt att lägga en värdering i de två olika utgångspunkterna?

Anna Kaya · maj 8, 2011 kl. 11:06 f m

Tänk om alla lärare var lika jobbiga jävlar som du, tänk vilka resultat våra elever skulle få. Fast… Just det, vi har inte så många verktyg att mäta just detta med. 🙂

Fast rätt väg är det, det vet jag!

Kommentarer är stängda.