Började kommentera Janis inlägg på Skollyftet, men när jag kom över 200 ord insåg jag att ett inlägg kanske är befogat. Hon skriver om eleverna, som faktiskt borde stå i centrum när skolan debatteras, och den motivation som de måste ha eller få för att lyckas i skolan.

Just elevernas motivation eller motor är det vi diskuterar mest i mitt arbetslag på individuella programmet. Att eleverna faktiskt kommer dit hän att de vill lära för sin egen skull. Når de dit har de kommit långt och då går det i princip alltid mycket bättre med studierna.
Hur motiverar vi eleverna?

Det beror på, men ofta faktiskt genom att lämna över ansvar och förvänta oss massor. Instruktionerna och kraven ska vara glasklara, men det är eleven som ska göra jobbet med hjälp av läraren. Just att försöka hitta det lilla, lilla intresseområde eller arbetssätt som motiverar varje elev är det roligaste jag vet. När man gör det och ”låser upp” inlärningsprocessen går det inte annat än älska läraryrket.

Så, varierande och individanpassad undervisning är nyckeln tror jag. Vi vet vad eleverna ska lära sig, men det går att göra det på så många sätt. Det gäller ”bara” att ha tiden att lära känna eleverna och tillsammans med dem staka ut vägen mot målen.

”Jag är en sån som inte läser” har många elever sagt till mig eller ”Jag har aldrig behövs redovisa inför klassen”. Att då säga ”nej men då behöver du inte försöka den här gången heller” är vansinne. Någon vill inte läsa, en annan vill inte tala inför klassen och de flesta skulle haft MVG i alla ämnen om inte alla lärare de träffat på varit så himla dumma i huvudet.  Hur motivera dem att faktiskt försöka?

Först och främst måste de själva få bestämma den bok de vill läsa. De måste också stöttas genom läsningen. Det är därför jag läst Ego Girl av Carolina Gynning. Eleverna bestämde, jag skapade förutsättningarna och projektet lyckades. Målet var att komma över sin rädsla för böcker och det gäller att ha rätt mål i fokus när uppgifter skapas.

Eleven som inte ville tala inför klassen valde att berätta om World of Warcraft. Han erbjöds att träna inför en mindre grupp, fick massor av taltips av mig och redovisade med bravur för mig och en inbjuden kompis, därefter väntade klassen och det fungerade utmärkt. Visst var han nervös, men han gjorde det. Målet var att våga tala inför klassen och det gäller som sagt att ha rätt mål i fokus när uppgifter skapas.

När jag skriver att vi ska lämna över ansvaret till eleverna menar jag inte att de ska sitta själva och planlöst forska om något, tvärtom. De ska få veta exakt vad de ska göra och inte minst varför. De ska inte göra en uppgift för att jag vill, utan för att de vill det själva. Då är det inte fel

Ett sätt att få eleverna motiverade är att uppgifterna de gör känns angelägna och att arbeta med t.ex. sociala medier kan vara ett sätt att knyta skolan till verkligheten. Tanken inom det entreprenöriella lärandet, att elevens intresse ska vara drivkraften i lärandeprocessen är därför mycket sympatisk tycker jag. Det betyder inte att eleverna ska få bestämma själva vad de vill lära sig, men att de kan vara med att påverka hur de ska lära sig.

Det är inte så att allt elevaktivt arbete är flummigt och ostrukturerat, det är inte heller så att elevaktivt arbete inte är genomtänkt och lärarstyrt. Ett bra elevaktivt arbete bygger på enorma för beredelser från arbetslaget med glasklara instruktioner, tydliga kopplingar till läroplanens mål och många uppföljningar på väg mot målet. Problemet med detta är att det kräver så mycket mer av läraren än att bara förbereda en föreläsning eller göra ett läxförhör. Problemet är också att få arbetsgivare är beredda att ge lärare tiden för att faktiskt utveckla arbetet i arbetslaget.

Hur motiverar vi eleverna?

Genom att faktiskt se dem, deras behov och inte minst deras intressen.


1 kommentar

Vi målar med helt andra färger | Thornström.se · april 20, 2011 kl. 9:15 e m

[…] Linda Odén lämnar klara besked kring detta i sin blogg Ordklyverier idag. Och hon gör det bra! Hur motiverar vi eleverna? Det beror på, men ofta faktiskt genom att lämna över ansvar och förvänta oss massor. Instruktionerna och kraven ska vara glasklara, men det är eleven som ska göra jobbet med hjälp av läraren. Det är inte så att allt elevaktivt arbete är flummigt och ostrukturerat, det är inte heller så att elevaktivt arbete inte är genomtänkt och lärarstyrt. Ett bra elevaktivt arbete bygger på enorma förberedelser från arbetslaget med glasklara instruktioner, tydliga kopplingar till läroplanens mål och många uppföljningar på väg mot målet. […]

Kommentarer är stängda.