Att utöka sitt ordförråd är självklart viktigt när man lär sig ett språk, men när kan man egentligen ett ord?

En elev sa idag att hon inte förstod varför hon inte klarade SFI provet hon gjorde, hon som lärde sig hundra ord varje vecka. Hon menade kanske då att hon slog upp och översatte så många ord, för inte kan man väl lägga till hundra ord till sitt språk varje vecka?

Efter vårt långa bokprojekt, där en hel del ordkunskap ingått, går vi nu tillbaka till veckoplaneringar där de uppgifter som ska göras måndag-fredag presenteras. Superstruktur och det gillar eleverna säger de. Att sedan faktiskt göra uppgifterna är ibland en annan sak. I alla fall på det sätt jag hade önskat.

Vecka 15 finns tre huvuduppgifter på planeringen. Eleverna ska läsa en novell, stryka under och förklara de ord de inte förstår och sammanfatta vad den handlar om. De ska planera en kort novell enligt en enkel mall och presentera texten som en Storybird. De ska också arbeta med tio ord som tillhör de ord på svenska som ofta stavas fel.

Jag vill inte ha en ordboksförklaring till de tio orden, jag vill att eleverna ska undersöka ordet lite mer och faktiskt göra det till sitt. Jag har gett dem ett exempel om ordet bestämma.

bestämma, bestämde, har bestämt. Ett verb som betyder att man verkligen har tänkt att göra något, eller att någon annan säger till dig vad du ska göra.

Jag har bestämt mig för att studera mycket nästa vecka.

Mina föräldrar bestämmer mycket över mig.

Vill du ha den röda eller den gröna tröjan? Nu måste du bestämma dig!

Synonymer: spika, besluta

t.ex. Då spikar vi det = Då bestämmer vi det.

Vi har beslutat att ge dig jobbet.= Vi har bestämt att du ska få jobbet.

Spika är ett väldigt vardagligt ord, medan besluta är ett mer formellt ord som passar bättre t.ex. vid ett viktigt möte, eller i ett brev till någon myndighet.

Bestämma är egentligen ett väldigt enkelt ord, men jag vill visa att även enkla ord kräver en hel del fundering. Vad säger du, när kan man egentligen ett ord?

Kategorier: Språktankar

6 kommentarer

Emelie · april 6, 2011 kl. 10:43 e m

Jag tycker man kan ett ord när man använder det i rätt sammanhang. Det är inte samma sak att förstå ett ord och verkligen kunna det. När jag bodde i England använde till exempel många ordet ”lad”. Jag vet att det betyder kille, men det känns inte rätt för mej att använda det, eftersom jag inte är helt säker på vem som kan kallas lad eller i vilket språkligt sammanhang. Kan man säga det i skolan? Kan man säga det till någon gammal? Till någon ung? Jag vet inte riktigt och därför vill jag inte använda det alls, trots att jag förstår det när någon annan använder det. Så ett ord kan man när det känns bra att använda det, tycker jag.

    Linda O · april 7, 2011 kl. 6:51 f m

    Just vilka ord som passar i vilket sammanhang är svårt. Vi pratar mycket om det och de som är riktigt kreativa brukar pröva friskt i den trygga miljö som klassrummet ändå är för dem.

Mia · april 6, 2011 kl. 6:20 e m

Jag tycker ordkunskap är en knepig del av vårt ämne just för att frågan du ställer är så svår att besvara. Men jag gillar Morricas svar! När jag håller på att lära mig ett främmande språk gör jag ofta så att jag slår upp och skriver ner definitionen på ord — men det måste vara ord som jag verkligen behöver just då och alltså är mycket motiverad att memorera. Att plugga ordlistor bara för att klämma ord i skallen vill inte riktigt fungera för mig.

Sedan undrar jag ibland om det egentligen går att lära sig ett ord så isolerat som det blir i den typen av ordkunskapsuppgifter som finns i läromedlen (slå upp, använd i exempelmeningar osv.). Behöver man inte möta ett ord i helt autentiska sammanhang (tal eller text) många gånger för att verkligen tillägna sig det?

    Linda O · april 6, 2011 kl. 9:06 e m

    Ord från en text måste väl vara lättare att lära sig tänker jag? Det blir också mycket synonymer för de elever som kommit en bit.

Morrica · april 6, 2011 kl. 1:31 e m

Man kan ett ord när man inte ens tänker på det som ett ord, det bara är. Dit är en lång väg från att slå upp ordet, men varje lång resa börjar med ett steg.

Mats · april 6, 2011 kl. 10:52 f m

Hole in one på minigolfbanan!

Kommentarer är stängda.