Går det att vara två lärare i ett klassrum? Vad händer om de inte tycker samma sak och eleverna märker det? Ann-Marie Körling funderar kring frågan och kommer fram till följande:

”Det är absolut ovärdigt att inför eleverna ha öppna meningsdispyter, tyckande och tänkande, oavsett vad man känner eller upplever.

I klassrummet är undervisningens fokus det avgörande och det centrala. Om en lärare öppet visar misstro, missnöje eller klandrar läraren och innehållet blir det svårt för eleverna att relatera. De hamnar i  lojalitetskonflikter. De förstår heller inte vem som har rätt eller vem som har mandat i klassrummet.”

Att någon högt skulle kritisera och förminska sin kollega är ovärdigt, oprofessionellt och för mig helt otänkbart. Däremot har jag fått bita mig i tungan ibland och kanske ta upp saker med en kollega efter lektionen. Nu var det länge sedan, men det har hänt. Grundregeln måste dock alltid vara att vi är eniga inför eleverna och ställer upp för varandra oavsett vad vi tycker. Om inte kollegan i fråga uppträder vansinnigt olämpligt, men det är knappast troligt och inte ens i en sådan situation behöver man ta diskussionen i klassrummet.

Jag föredrar att tillsammans med en kollega ha en större grupp, än att ha en liten grupp själv. Nu beror det självklart på vad vi ska göra, men grundinställningen är sådan. Valet blir självklart enklare då jag har så himla bra kollegor, men visst kräver det en del självförtroende och säkerhet som lärare för att våga öppna sitt klassrum och dela det med en annan lärare. jag gillar det, men alla gör det knappast.

Det viktigaste för att ett sådant samarbete ska fungera är att vi har ett samarbete. Jag vill inte vara med som gäst eller hjälpreda i ett klassrum där mina elever befinner sig, utan jag vill vara där som just lärare. Däremot är det viktigt att tydligt ha bestämt vilken roll vi ska ha just den här lektionen. Vem håller i en eventuell genomgång, vem ska satsa på att hjälpa vem, vad är målet med lektionen?

Ett bra samarbete som bara flyter är fantastiskt häftigt. När man bollar repliker mellan sig och allt bara blir så himla bra. Då är det underbart kul att vara lärare!

 

Kategorier: Lärartankar

1 kommentar

Susanne · mars 27, 2011 kl. 8:21 e m

Nu har jag visserligen lämnat läraryrket men kan ändå inte låta bli att fortfarande tycka mycket om yrket och arbetssituationen eftersom jag nu tre år senare mycket tydligare ser saker som måste förändras.

Det du beskriver här tycker jag är så himla bra så jag önskar att det införs på alla skolor. Eleverna vinner på det, lärarna gör det, förutsatt att samarbetet fungerar. Det är min erfarenhet efter de fåtal gånger vi varit två i klassrummet. Dina två sista rader är så sanna så!

Kommentarer är stängda.