Vår bokcirkel om Tänk om det där är jag går vidare och mitt i en ny omgång förkylningar har läsningen stagnerat något. Nu ska vi inte skylla allt på virus, utan också konstatera att det är rätt så tufft att läsa en ungdomsbok på ett språk man endast känt till i mellan ett och två år. Tillsammans lyckades vi dock klura ut en hel del.
Kapitel 6-11 stod på programmet och första kapitlet handlar om Agnes första dag i den nya skolan. Tillsammans fick eleverna fram vad som hände, vad läraren hette, vilka klasskamrater som är viktiga och vem den där Jacob egentligen var. Vi pratade också om hur Agnes kände sig och hur de själva hade upplevt den första dagen i vår skola. Bra samtal både för dem som förstått allt i boken och för dem som haft det lite svårare.
De följande kapitlen handlar om Agnes jobb och hennes helg då hon inte vågade ringa någon, men till slut går och fikar med Jacob. Hennes uppgift är att vara smakråd och se det var ett klurigt ord.
Svåra ord ja, det hade jag tagit ut några och eleverna bjöd på några egna. Det är nyttigt för mig att få ta del av de svårigheter de stöter på, då det inte alltid är lätt för mig att inse vilka ord som faktiskt är svåra.
Hur ska eleverna nu komma vidare? Läsningen går på vissa håll trögt och de skulle önska att jag kunde läsa allt högt som jag gjorde med kapitel 1 och 2. Det kommer jag inte att göra, men jag har gett dem frågor att utgå ifrån och hjälper dem självklart gärna att förklara svårigheter de stöter på.
Istället pratade vi om strategier för läsning. Hur gör man egentligen? Förslagen var många. Mitt var att de ska läsa kanske en sida och sedan försöka sammanfatta i en mening eller två vad som hänt. Några föredrog att läsa texten två gånger och titta på frågorna mellan läsningarna. Andra läste och pratade sedan med en kompis. Någon läste vidare och hoppades att det mesta skulle gå in. Någon slog upp många ord i början och lärde sig dem, då tyckte de att läsningen gick lättare och lättare. Någon skrev ordentligt upp alla personer för att underlätta läsningen. Tilläggas bör att jag hade åtta elever så alla fick komma till tals och ingen kunde smita.
En fantastisk lektion om du frågar mig. Med mig som ledare och eleverna delaktiga. Att bara föreläsa och förklara är inte lika effektivt som att låta eleverna tillsammans lösa svårigheter. Så tänker jag.
Hur tänker du?
4 kommentarer
vixxtoria · mars 19, 2011 kl. 7:55 e m
Det låter underbart, men jag hoppas verkligen att du stod bakom katedern när du höll i den där diskussionen. Annars vet man inte var det slutar!
Linda O · mars 19, 2011 kl. 8:57 e m
Absolut. Vågar inte annat.
Mia · mars 18, 2011 kl. 1:12 e m
Låter som att du hat en toppenlektion! Och i en mindre grupp där fler hinner (vågar, måste) tala blir inlärningen ännu effektivare. Men samma koncept funkar i stora klasser också, tycker jag. Huvudsaken är dialogen. Som du säger så vet vi lärare inte vad som är svårt för eleverna förrän de säger det till oss, eller vad som sker i mötet mellan eleven och texten om vi inte låter dem tala.
Hur ser du på talboken som ett stöd för svaga? Mina erfarenheter har varit positiva, men jag har inte använt dem i grupp utan bara för enskilda elever.
Linda O · mars 18, 2011 kl. 7:18 e m
I grupp har jag inte prövat talbok, men tänkt det ofta för att slippa läsa själv. Enskilda elever använder dock ofta talböcker och brukar gilla det.
Kommentarer är stängda.