Bloggstart i praktiken

Fick en fråga från Mia hur jag gör i praktiken med bloggar och säkerhet. Det går inte att komma ifrån att det kan vara hur bra som helst med en publik, men att alla elever kanske inte alls är pigga på att deras texter ska synas för andra.

Nu har jag inte säker på hur blogger funkar och ger därför exempel i wordpress som är den bloggvärd jag främst använder. Dels för att jag har koll på wordpress själv, men också för att eleverna där kan skapa ett konto med sin egna mailadress istället för att registrera en ny gmailvariant.

På wordpress har du dessutom möjlighet att lösenordsskydda enstaka inlägg, vilket i praktiken betyder att en elev kan gömma sina inlägg för alla andra utom jag. Den möjligheten berättar jag självklart för eleverna.

Den första bloggen jag skapade lösenordsskyddade jag helt, men märkte snart att många elever inte orkade titta i bloggen då det krävdes inloggning. Lösenord glömdes bort och det blev jobbigt att administrera.

Nu har jag valt att inte lösenordsskydda våra bloggar, men de är inte sökbara för sökmotorer, vilket betyder att ingen utom de som känner till bloggen hittar dit. Än så länge verkar detta sätt ganska vattentätt.

Det jag har märkt är att det krävs väldigt tydliga instruktioner, i alla fall initialt, för att bloggandet ska fungera bra. Lite som det såg ut när jag pluggade på distans senast. Vi fick veta hur många inlägg vi skulle skriva, vad de skulle handla om och dessutom hur många andras inlägg vi skulle kommentera.

Tydlighet är a och o i allt arbete förvisso, men speciellt när arbetssättet är lite ovant och kanske uppfattas som svårt. Jag tror också mer och mer på tillfälliga projektbloggar och så länge du som lärare knyter dem till samma inloggning och bjuder in eleverna behöver det inte alls bli rörigt med många bloggar.

En kontroll som jag har och som jag rekommenderar är att jag modererar alla kommentarer. Ingen kommentar kommer alltså att publiceras utan att jag har godkänt det och eventuella opassande kommentarer ses då endast av mig. Nu har det aldrig dykt upp någon sådan kommentar, men i tider av nätmobbing känns det bra att ha lite koll.

När eleverna sedan startar egna bloggar blir det självklart svårare att kontrollera, men då är de förhoppningsvis flygfärdiga nog att klara sig själva.

En sorts blogg är den då jag skriver för information och som inte kommenteras med mer än ett”jag har gjort uppgiften”. Skrivutmaningsbloggen är sådan.

Bokcirkelsbloggen som jag startat kommer att innehålla frågor som besvarar med en kommentar, medan ännu en klassblogg innehåller texter eleverna skrivit och då är de främst de som skapar inlägg.

Hur gör du?